Äckliga oro

Jag lovade ju mig själv, och Georg, att jag skulle vara en ganska soft mamma. Skulle inte vara nojig och inte oroa mig. Men så igår ett par timmar efter att vi kom upp så kaskadkräktes Emmy för andra dagen i rad. Och då menar jag kaskad. Såg ut att vara flera liter och hon brukar aldrig kräkas. Ringde till Vårdguiden som tyckte att vi skulle åka till sjukhuset. Nojiga jag blev jätteorolig. Tolv mil till Östersund. Tvingade Georg att ringa igen och den han då fick prata med tyckte inte alls att vi behövde åka in.

Vi åkte inte och idag har hon mått prima. Ingen kaskad och vi är glada att vi inte satte oss i bilen och körde de 24 milen tur och retur.

Men vad hände med mig? Nu måste jag skärpa mig. Jag vet ju att alla bebisar kräks. Jag vet också att det ALLTID ser ut att vara mer än vad det är. Förutom när det gäller mitt barn såklart. Då är det precis så mycket som det ser ut att vara. Det kan till och med se ut att vara lite MINDRE än vad det verkligen är. Herregud. Hypokondriker.


- Linda