Den lilla apan

Emmy har under morgonen varvat krypande med att ha fötterna i golvet istället för knäna. Alltså händer och fötter i golvet och så knatar hon omkring. Precis som en liten apa.

Om livet med grannar och en bebis som inte är sig själv

Som ni vet så umgås vi med väldigt många av våra grannar. Det är fantastiskt. Enkelt. Igår var Maja, Frida och Philip uppe och lekte under dagen. Cecilia och Elsa kom också förbi. De är visserligen inte grannar än, men kanske snart vem vet. Vi marknadsför Annedal och förespråkar att de ska flytta hit.


Det var perfekt med massa barn och full fart, då kunde Emmy få leka av sig medan jag förberedde kvällens middag som vi skulle bjuda andra grannar på.

Emmy har förresten inte varit sig själv den senaste tiden. Allt det där som gick så bra med mat, sömn, att hon kunde leka själv och gärna kröp ifrån mig på öppna förskolan har ändrats. Ibland vill hon äta jättemycket, ibland inget alls. Ibland bara äta själv så häromdagen blev det bara rå falukorv efter trugande med annat. Sömnen är också sämre. På dagarna sover hon korta pass på 25-30 minuter och det har varit svårt att söva om henne. Det gör att hon behöver sova minst tre gånger på dagen. Det blir hattigt och konstigt. Vi som hade hittat en så bra rytm.
Hon har också blivit som ett plåster på mig. Ska ofta vara nära, sitta i knät osv. Hon har inte tidigare varit ett sitta-i-knät-barn. Hon har hellre krypit omkring och upptäckt världen på egen hand. Rört sig väldigt mycket. Allt är nu upp och ner. Det kan inte vara lätt att vara nio månader tänker jag.

Nio månader

Idag blir hon nio månader, lillskruttan. Vid nio månader ser det ut ungefär såhär:

- Kryper överallt
- Är nyfiken på allt och alla
- Pajas som gillar när man skrattar åt henne. Hon kör sitt säkra kort för att få folk att skratta (att spänna sig)
- Mammig
- Började i söndags att gå (stappligt förstås) med gåvagnen och igår lyckades hon resa sig själv mot den och börja gå.
- Humörsvängningar

- Smakar gärna, och verkar gilla, all vår mat. Morfars sjömansgryta var jättegod och lasagnen vi åt igår smakade också gott (mamman längtar tills hon får äta ordentliga portioner av vår mat).
- Osaltad mat är äckligt (hon har alltså bra smaklökar)
- Hon blir duktigare och duktigare för varje dag att sitta och plocka med bitar. Favorit just nu verkar vara tunnbröd med leverpastej eller ost. Och smör såklart. Hon har redan börjat slicka av smöret när hon fått det på ett smörgåsrån och lämnar sedan kexet.

- Envis som tusan. Igår skulle jag ta muggen ur hennes hand då hon bara satt och sög i sig massa vatten för att sedan spotta ut det. Hon använde varenda muskel i hela kroppen för att hålla kvar muggen, gav ifrån sig ett vrål och började gråta när jag tog den.
- Gillar och är nyfiken på andra barn. Vill gärna klämma och känna på småfolk i hennes egen ålder vilket inte alltid är så poppis.
- När hon myser så sitter/ligger hon med nappen i munnen och "tussar" på mina eller Georgs ögonfransar. Lite jobbigt tusseri. Det var lättare när det var i håret.

Jag skulle kunna skriva en uppsats om hur hennes personlighetsdrag växer fram, hur hon utvecklas, vad hon gillar och inte gillar men det får vara bra så.

Vi firar niomånadersdagen med att luncha med mina två favoritkollegor och göra ett par ärenden på stan.

- Linda

Emmy update

Lilltjejen börjar närma sig nio månader. Den här veckan har varit jobbig. Hon har varit mer klängig, mammig, grinig och gnällig än vanligt. Mellan varven jätteglad men det kan vända snabbt.

Nu märks det också att hon smått börjar förstå saker och ting på ett helt annat sätt än tidigare. Frågar man om hon är stark så spänner hon hela kroppen och tar i så hon nästan skakar. Frågar man om man får en puss så öppnar hon munnen och kommer mot ens egen mun. Säger man "hej då" så vinkar hon och frågar man var lampan sitter så tittar hon dit. Orden som kommer ur munnen är mest "papapapa" men fortfarande inte mamma. Börjar man sjunga eller sätter på någon av (de hemska) leksakerna som låter så diggar hon ofta med huvudet.

Hon förstod först igår att man kan öppna och stänga fönster och dörrar på en Fisher Price-leksak och vid den har hon nu suttit i ca 30 min. Öppnar och stänger. Öppnar och stänger.


Det händer alltså något hela tiden och vi älskar såklart att se hennes små utvecklingssteg.

- Linda

Vad händer?

Min bebis är sig inte lik. Den där busiga, glada och modiga tjejen, var tog hon vägen? Igår och idag har hon varit betydligt lugnare än vanligt, mer mammig, mer kinkig och gnällig. Ibland lyser dock den vanliga Emmy igenom. I tisdags kväll, och igår kväll vaknade hon vid elva. Otröstlig. Det enda som funkade var att lyfta över henne till vår säng och låta henne somna om tätt intill. Hon har sovit oroligt och varit som ett plåster på mig. Jag har inte fått röra mig en millimeter på natten, hon har haft båda händerna i mitt ansikte och hennes huvud i armhålan eller mot min hals så jag legat helt bakåt med nacken. Hon har ju fått sin första tand och påväg att få den andra. Kanske beror på det. Eller på något annat. Vad det än är hoppas jag att det går över snart. Vi får se hur kvällen blir.

Första tanden

Äntligen! Så många gånger som jag trott att det varit på väg. Det har varit gnäll, dreglande och kliande utan att minsta lilla tandflisa synts till.

Nu tycker jag det lugnat ner sig lite och plötsligt ser man att en liten är påväg upp och man känner att det är vasst. Det tog drygt åtta månader.

Nu: påklädning och sångstund. Börjar småtröttna på det men vad gör man inte för sina barn?

- Linda

Säger hon pappa?

Det verkar nästan så. Två små ord, eller något som i alla fall liknar ord mitt i allt gurglande och daddande, har hon åstadkommit. Hora och pappa. Här tränar vi lampa typ 20 gånger per dag och mamma minst tredubbelt så många gånger men nej. "Papapapapapa" låter det som hon får fram när jag frågar om hon kan säga pappa.


- Linda

Livet som småbarnsförälder

Klockan åtta (då hade vi redan varit vakna ett tag) kom kusinen Junia upp och sen dess har det varit full fart.

Emmy har fått "åka pöl" runt hela lägenheten....


och blivit ofrivilligt kramad...


Jag får ofta höra att Emmy tål väldigt mycket. Här är en av anledningarna. Härdad från början. Jag tycker det är toppen!

Pajasen

Det senaste är att hon spänner hela kroppen och älskar när folk skrattar åt det. Då gör hon det om och om igen. Hela dagen på jobbet i fredags höll hon på, en riktig pajas och teaterapa.








- Linda

Trodde hon inte att jag skulle märka?

Leverpastejen gick ner men ägget. Det försökte hon gömma på golvet.


- Linda

Separationsångest

För några veckor sedan pratade jag och Georg om att flytta in Emmys säng till hennes rum. Läggningarna är ofta smärtfria. Hon äter sin välling och somnar sedan snabbt. Sover bra på nätterna och äter aldrig före sex halv sju då hon får lite välling (sedan blir det grötfrukost och leverpastej senare). Det finns egentligen ingen anledning till att ha kvar henne i vårt rum.

Men idag kände jag ba - näe, hon stannar. Jag gillar att ha henne nära. Höra hennes små snusningar när jag ska sova och jag upplever inte att vi stör varandra heller. Hon märker inte när vi kommer in i rummet på kvällen och ska lägga oss. Det finns ingen anledning att flytta henne. Den dagen kommer ändå, tids nog och det spelar väl ingen roll om hon då är tio eller tolv månader istället för åtta?

Kanske har jag lite extra separationsångest idag för att hon verkligen börjar bli stor. Inget ålande. Kryper bara. Upptäcker världen med nyfikenhet. Vi har varit på öppna idag där hon verkligen trivs. Lämnar mig och kryper ut till köket på upptäcktsfärd. Gillar fröknarna men älskar framförallt sångstunderna. Idag ville hon sitta med en av fröknarna och spela gitarr så jag fick order om att köpa henne en ukulele. Det vore ju fantastiskt och otippat om hon visar sig vara musikalisk.

Jaja, bara lite kvälls-separationsångest-tankar från sentimentala Selma.

- Linda

Hora

Emmy sa precis vad jag tror var hennes första ord. Jag har ju försökt jobba in både mamma och pappa men istället blev det första ordet hora. Och då menar hon inte hora som i prostituerad utan som "hurra".

Ni som sett Babblarna förstår. I slutet av första låten så är det barn som ropar "hurra" men en av ungarna har svårt med uttalet och det låter istället som "hora" eller mer som "hoja".

Emmy brukar få titta på lite Babblarna efter frukosten eller när jag behöver ha henne still (vilket hon sällan är annars) och idag när jag tog fram datorn så kom det där lilla ljudet som lät som hora.

Babblarna verkar alltså gjort mer avtryck än mitt tragglande med mamma och pappa.

Mamma vs Babblarna 0-1.

- Linda

Våra älskade små liv

Älskar röjar-dagar. De fantastiska små liven har roligt och vi mammor slipper ostimulerade barn. Det är verkligen stor skillnad på Emmy de dagar då vi träffar andra barn och inte. Har vi varit igång hela dagen och träffat folk så kan hon utan problem sitta själv och leka under eftermiddagen så jag kan plocka och laga mat. Har vi däremot bara varit hemma, kanske gått en promenad och gungat lite, ja då kräver hon att man leker med henne eller allra helst bär runt på henne. Det bådar gott inför dagis.

Lugnet efter stormen

Puh. Idag har det varit röjardag. Vi började ju dagen med sångstund. Förra veckan var det 7 barn med förälder där och idag var det typ 27. Ljudvolym och temperatur därefter.

Efter det var vi fyra mammor och fyra små vildingar som gick hem till oss och här har det sedan varit full fart hela dagen. Emmy har absolut inte haft tid att sova så hon slocknade nu. Fick nappen efter att ha ätit middag och slocknade direkt. Jag som får besök halv åtta och hade då räknat med att Emmy redan skulle sova men med så lär det ju inte bli.

Nu ska jag laga middag till Georg. Han önskade köttbullar så det är bara att ställa sig och rulla så middagen står på bordet klockan sex ;).

- Linda

Åtta månader

Igår hade vi fullt upp med besök, fix av sovrum och långkok hela dagen så jag missade ju till och med att det var Emmys 8-månadersdag.

Här kommer i alla fall en kort uppdatering om livet just nu:
Vid åtta månader så kryper hon nästan mer än vad hon ålar. Hon lägger sig ner ibland när det verkligen behöver gå fort men kryptekniken kommer mer och mer. Hon reser sig mot precis allt, är modig och vågar släppa båda händerna trots att hon inte är stabil på benen. För modig (eller för dåligt omdöme?) för sitt eget bästa ibland. Igår vände hon sig mellan soffan och soffbordet flera gånger.

Hon är glad, gillar andra barn och älskar musik. "Diggar" gärna med huvudet från sida så fort man börjar sjunga.

Hon äter bra, sover bra på nätterna men har börjat sova sämre på dagarna vilket leder till gnäll och en trött tjej redan vid 18:30. Så denna veckas mission blir att försöka bättra på, eller i alla fall förlänga,   sovstunderna på dagarna.