För några veckor sedan pratade jag och Georg om att flytta in Emmys säng till hennes rum. Läggningarna är ofta smärtfria. Hon äter sin välling och somnar sedan snabbt. Sover bra på nätterna och äter aldrig före sex halv sju då hon får lite välling (sedan blir det grötfrukost och leverpastej senare). Det finns egentligen ingen anledning till att ha kvar henne i vårt rum.
Men idag kände jag ba - näe, hon stannar. Jag gillar att ha henne nära. Höra hennes små snusningar när jag ska sova och jag upplever inte att vi stör varandra heller. Hon märker inte när vi kommer in i rummet på kvällen och ska lägga oss. Det finns ingen anledning att flytta henne. Den dagen kommer ändå, tids nog och det spelar väl ingen roll om hon då är tio eller tolv månader istället för åtta?
Kanske har jag lite extra separationsångest idag för att hon verkligen börjar bli stor. Inget ålande. Kryper bara. Upptäcker världen med nyfikenhet. Vi har varit på öppna idag där hon verkligen trivs. Lämnar mig och kryper ut till köket på upptäcktsfärd. Gillar fröknarna men älskar framförallt sångstunderna. Idag ville hon sitta med en av fröknarna och spela gitarr så jag fick order om att köpa henne en ukulele. Det vore ju fantastiskt och otippat om hon visar sig vara musikalisk.
Jaja, bara lite kvälls-separationsångest-tankar från sentimentala Selma.
- Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar