Nu kanske ni tycker att jag är larvig och tjatar men aldrig får man följa en persons utveckling på så nära håll som när man är förälder. Det är så kul att se att någon (i det här fallet Emmy) som inte kunnat något alls plötsligt gör något nytt, förstår något osv.

Nu när vi åt frukost fick Emmy en mandarinklyfta i små bitar. Ena biten försökte hon greppa så den fastnade mitt i handflatan. För några dagar sedan hade hon fört den handen mot munnen och ändå försökt få in biten i munnen. Troligtvis hade den då hamnat på golvet. Nu öppnade hon handen och tog istället den lilla biten med ANDRA handen. Med tummen och pekfingret. Så medvetet och med precision.

Som sagt. Lite tjatig men jag tycker det är häftigt.


- Linda