- Har jag vant mig vid att dricka kallt kaffe och äta kall mat (absolut inget negativt).
- Äter jag fortare än någonsin. Mina kollegor kommer bli så impade. Alltid när vi varit ute på lunch så har de fått vänta på mig. Jag har alltid sagt "hämta kaffe ni medan jag äter klart, jag tar kaffe när vi är tillbaka på kontoret".
- Jag har slutat att fundera på meningen med livet. Jag har nu svaret.
- Funderar jag mer än någonsin på framtiden. Var ska vi bo? Var ska Emmy gå i skolan? När är det läge att flytta? Vill man rycka upp henne från dagis? Från skolan? Både jag och Georg vill nog att Emmy ska få växa upp i hus, precis som vi gjort, men var har vi råd att köpa hus? Var? Och när?
- Har jag hamnat i "mammafällan" (och jag som lovade mig själv att det inte skulle bli så). Sminkar mig sällan. Klär mig hellre bekvämt, och amningsvänligt, än snyggt. Det ska bli ändring på det!
- Har jag vant mig vid att prata, prata och prata. Och prata. Utan att få något svar.
- Säger saker tio gånger. Snart kommer jag väl börja göra det mot Georg också. "Jag är klar så du kan börja packa in i bilen". Och så upprepar man det några gånger till med superlarvig röst "ja jag är klar så du kan packa in i bilen".
- LEVER JAG LIVET OCH TYCKER ATT DET ÄR FANTASTISKT!
2 kommentarer:
Härligt det låter :)
Älskar dina reflektioner om livet. Så härlig distans tilll livet och inblick i mammahuvudet!
Skicka en kommentar