Myskväll, övergående

Sitter och kollar på pojkvänsakademien och får en stor klump i magen. Jag kramar kudden krampaktigt medan jag slår ett tjuröga mot dörröppningen där hon vilken sekund som helst kan komma in och kasta mördande blickar mot min själ. Var dag, denna skräck. Det finns inga botemedel när kärleken övergår i ren och skär FEAR.

Det hela får mig att tänka på min barndom, där jag med bettskena sitter och kollar på vita lögner i tv-rummet. Varje gång telefonen ringer växer en stor och illavarslande sten i djupet av min mage. Det är min lärare som ringer. Varje gång. Och varje gång ringer de för att berätta för mina föräldrar att deras son har misskött sig idag igen. Något måste de ha hittat. Något måste jag ha gjort fel.

Nu som då andas jag ut djupt när jag inser att fienden inte står vi kusten och siktar mot min båt med ett gevär.


Nya tider