Hon står vid ena kortsidan av huset med flämtande andning. Då och då blickar hon runt huskanten och pillar på mobilen i byxfickan. Försäkrar sig om att den är i ljudlöst läge. Jaktkniven hade hon slängt i buskaget ute vid busshållplatsen.
- Vilken fin blus, är den från Indiska?
Han hade för första gången pratat med henne idag i lunchrummet. Hon hade bara avgett ett litet nasalt fnitter till svar, som om hon blev stum av själva tanken på att de två någon gång skulle konversera.
Nu när hon stod där och försökte andas så ljudlöst som möjligt i den mörka februarinatten fick ilskan över hennes sociala oförmåga henne att glömma bort sitt verkliga uppdrag. Hon kände lukten av sågspån när hon tog det första klivet och började springa mot andra sidan av tomten.
Nu gällde det bara att springa till den stora vägen. Genom buskar, över häckar och förbi snögubbar med morotsnäsa tog hon sig fram med lätta steg.
...
Nya litterära tider
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar