Har precis avverkat 30 min på löpbandet och jag hatar det. Varje gång jag ska springa försöker min kropp spela mig ett spratt. Jag blir kissnödig, får ont här och var och kollar på skorna titt som tätt. Det kan ju nämligen vara så att ett skosnöre gått upp och då får jag ju lite vila när jag måste knyta det.
Idag hade jag ont i knät från start och blev kissnödig efter sju minuter. Tänkte då på Kalla och bestämde mig för att allt sitter i hjärnan och att man lär sig förtränga det onda/jobbiga. Kan hon köra tre mil när hon är sjuk borde ju jag kunna springa i 30 minuter. Och det kunde jag ju. Utan att kissa och utan att knyta skosnöret. 30 minuters sjukt tråkig löpning men det är ju för min egen skull.
Nu en skön dusch och piff och sedan middag på stan. Emsan blir bortskämd hos mormor och morfar vilket innebär sovmorgon imorgon. Tack och bock.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar