För en tid sedan fick jag en mapp av min mormor. Mappen innehåller en maskinskriven livshistoria. Min gammelmormors fasters livshistoria. Om hennes barndom och uppväxt i Bollnäs. Om fattigdom och elände. Om att kämpa för att försörja sig. Kämpa för att överleva. Aldrig be om hjälp. Den innehåller sjukdomar och dödsfall. Livet på landet utanför Bollnäs under första världskriget.
"Ibland har jag för Er mina barn, John och Inger, berättat små episoder från min barndom och ungdom, och ni har då många gånger bett mig skriva ner detta. Det kanske också kan vara intressant för Era barn att läsa hur deras farmor resp mormor hade det i en tid då vårt nuvarande välstånd var en utopi. Det blir ingen rolig och lättsam beskrivning, det var dåligt med sådant för de fattiga på den tiden. Men tro inte att jag överdriver, jag berättar precis som det var."
Ruth, som fastern hette, fick tillslut ett jobb i Stockholm (på Gyldene Freden faktiskt) och flyttade som 17-åring hit och fick hyra ett rum hos en Emmy (det tyckte jag var lite extra roligt) som hon blev väldigt god vän med.
Jag älskar att läsa om mina gamla släktingar. Vilka de var, hur de levde. Jag älskar att höra historier och jag vet att min gammelmormor också hade en livshistoria som hon borde skrivit ner. Hon har varit med om mycket. Jag ska försöka rota fram mer om det finns. Mormor har en del att berätta om min gammelmormors uppväxt, och sin egen också. Jag ska försöka skriva ner det hon berättar. Jag tycker det är spännande. Det är ju ändå mina släktingar, mina rötter. Om Emmy (och hennes kommande syskon) blir intresserade någon gång i framtiden så vill jag inte ha glömt sådant jag hört. Jag vill kunna återge sådant som jag fått höra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar