Världens snällaste

Georg har sagt åt mig att jag inte får säga hur snäll Emmy är. Han påstår att det kommer vända då, som ett litet straff liksom. Så jag försöker hålla tyst om det. Men, nu säger jag inte det här för att skryta, hon är ju världens snällaste. Än så länge har vi inte haft en enda kväll eller natt som hon skrikit sig igenom. Inte mer än i några minuter i alla fall och det är ju överkomligt.

Ofta sover hon sig igenom roligheter. Gillar ljudet som är runtomkring. Som hos farmor och farfar igår exempelvis. Kusinerna var där och jag trodde hon skulle visa sig från sin bästa sida, för hon är ju en otroligt charmig liten dam när hon är vaken. Men icke. Sov hela kvällen och vaknade till ordentligt när vi kom hem. Typiskt!

Jag skriver det här mest för mig själv. För att vi ska kunna gå tillbaka och se hur det verkligen var. Jag antar att man glömmer. Så när hon är tre månader och skriker hela nätter kan jag gå tillbaka och läsa om hur snäll hon har varit. Om det blir så (att hon skriker hela nätter) kommer det nog kännas som att det alltid varit så tänker jag. Jag skriver det också för att jag vill ha fler barn. Inte nu såklart men om ett par år. Då är det bra att kunna gå tillbaka och se hur det var med Emmy. Inte för att jämföra egentligen men för att det kan vara roligt att se.

Summa sumarum så är hon vid fem veckors ålder en liten ängel. Vi njuter varje dag och hoppas att det får förbli så.