En dag skulle hon döda honom, det visste hon. Hon ville bara
lära känna honom bättre först vilket krävde både tid och engagemang. Det var en
bisarr tanke som hon njöt av. Hon ville förstå hans innersta tankar och få
honom att lita på henne.
Medan hon satt och fingrade på tangenterna vid sin
arbetsplats kunde hon höra hur kollegorna var i köket och fikade. Det gjorde de
alltid klockan 09.15 men på något sätt lyckas Vanessa alltid sitta kvar vid
datorn och jobba. De var vana vid det, så det var inget ovanligt eller något
som någon uppmärksammade. Hon ville socialisera med sina kollegor men var
väldigt rädd för de frågor de kunde ställa. För det mesta handlade pratet kring
fikabordet om helgens teveprogram och andra serier men ibland kunde någon fråga
något personligt. Hon ville att samtalen på arbetsplatsen skulle handla om
jobbet och såg ingen anledning till att alla skulle veta vem hon var. Dessutom
visste hon inte hur länge hon skulle kunna fortsätta ljuga innan någon insåg
hur det egentligen låg till. Vissa av lögnerna hade varit så reflexmässiga och
spontana att hon glömt bort vad hon exakt hade sagt. Det var ett av hennes
stora misstag, att hon inte hade haft en uttänkt plan från början.
Nu svävade istället tankarna iväg till förra söndagen. Det
hade börjat med att hon hade läst en liten notis i expressen om ett ouppklarat
våldsbrott i västerort.
En medelålders kvinna hade
misshandlats av en maskerad man, tillsynes helt oprovocerat. Polisen hade inga
ledtrådar eller misstänkta och kvinnan hade inte blivit bestulen på någonting.
Det här betydde en viss framgång, hon hade klarat av
adrenalintillströmningen sekunderna innan uppdraget och märkt ett
häpnadsväckande lugn efter genomförandet. Dessutom hade de välriktade slagen
övertygat kvinnan om att det var en man som attackerat henne. Hon kände sig mer
redo än någonsin och kände ingen sorg över kvinnan som ingått i uppdraget.
Vanessa visste att kvinnan som hon överfallit innerst inne visste vad som hade
hänt. Att hon inte var oskyldig. Att om man inte är försiktig så är det alltid
någon som ser ens mörka sidor. Då förtjänar man att straffas. Någon måste vara
hjälten.
Efter tidningens uppmärksammande av hjälteinsatsen uppstod
ett rus i kroppen vilket gav ny energi till den fortsatta träningen. På kvällen
hade hon återigen varit ute bland trädgårdarnas mörker för att lära sig alla
möjliga vägar och hur tomtområdena hörde ihop. Det var en smidig natt utan
större komplikationer. Träningen fortskred. Sakta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar