Ibland blir jag irriterad på mig själv för att jag går och irriterar
mig på småsaker. Jag blir så irriterad över att jag blir irriterad
helt enkelt. Som i fredags var jag på dåligt humör i åtminstone en
timme över att en dam tutade när jag och geggan gick över övergångs-
stället. Vi kommer gåendes från tunnelbanan och skall över vägen, gå-
gubben visar grönt och vi knatar på. Efter halva biten blir det rött för
oss men vi fortsätter att gå, det har ju inte blivit grönt för bilarna än.
Då kommer en mycket stressad dam utsvängandes från Abrahamsberg
som skall mot Brommaplan. Vi har fått rött vilket hon tydligt visar genom
att hänga på sin tuta för att bara 50 meter senare ställa sig i den lååånga
fredagskön på Drottningholmsvägen.
Dagens irritationsmoment befann sig på tunnelbanan.
Jag brukar inte ha något emot människor som pratar i mobilen men
denna kvinna/dam/flicka (mycket svårbestämd ålder) retade gallfeber
på mig. Mellan Hötorget och Alvik hann jag höra om hela hennes natt och
dag. Hon kunde nämligen inte somna inatt på grund av Jet lag, (herregud
hon hade ju varit i New Tork). Istället satt hon på internet och somnade
kl sju imorse för att sedan gå upp och åka till alla kompisar. Och det som
är värst är att alla vill bjuda på mat å då är det minsann oartigt att säga
att man precis ätit. Ja, så fortsatte detta samtal och kompisen i andra
änden verkade inte få en syl i vädret.
Hur kan jag ha tid att irritera mig på sådana människor? Det stör mig
fruktansvärt mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar