Som gravid fick jag ständigt rådet "passa på att soooooova". När Emmy var en vecka, två veckor och två månader tyckte jag det var så konstigt. Hon sov ju heeela tiden och jag likaså.
Nu däremot kan jag förstå det något mer. Hon vaknar oftast runt sex halv sju. Oavsett om det är tisdag eller söndag. Har hon dessutom haft en bökig natt så är varken jag eller Georg människor när vi vaknar. Tröttheten gör sig ofta påmind.
Ändå känner jag inte att jag prioriterar sömnen allt för ofta. Jag tycker istället det är så värt att få vara vaken och bara vara. Läsa en bok, kolla bloggar eller umgås med vänner. Prata och lyssna utan de där ständiga avbrotten.
Jag tycker det är viktigt att prioritera. Att inte alltid välja sömnen.
Självklart väljer jag också många gånger att sova men unnar mig långa kvällar också. Med mig själv. Med Georg. Med vänner.